Super-farfar

I och med tvillingbeskedet (med mera) så föll vår planering för hösten. Tanken var egentligen att jag under ett par månader skulle avlösa mina man och vara föräldraledig med våra 2,5-åringar, men nu bestämde vi oss för att tänka om. Jag meddelade således min arbetsgivare att jag istället gärna skulle vilja återgå i arbete. Fick då erbjudande om nya arbetsuppgifter med anledning av att en av mina kollegor precis gått på föräldraledighet varför det saknades en person på vuxenenheten. Jag nappade även om det innebar att jag måste arbetspendla varannan vecka vilket smärtade mammahjärtat. Egentligen hade jag väl inte sådär jättestora valmöjligheter utan det var bara att göra det bästa av situationen.

Strax efteråt fick min man ett jobberbjudande som innebar att vi nu båda två måste arbeta, vilket inte var helt optimalt med tanke på att vi inte hade planerat för någon barnomsorg. Toppen med två jobb för den gemensamma ekonomin men inte för familjens stressnivå... Nu gällde det att pussla för att få ihop livspusslet. Det blev svärföräldrarna som kom till vår räddning genom att avsätta två veckor i november till att komma och bo med oss. Detta innebar också stora samordningsvinster då jag kunde samåka med dem till och från jobbet de veckor de agerade super-farfar och super-Rigmor.