Super-farfar

I och med tvillingbeskedet (med mera) så föll vår planering för hösten. Tanken var egentligen att jag under ett par månader skulle avlösa mina man och vara föräldraledig med våra 2,5-åringar, men nu bestämde vi oss för att tänka om. Jag meddelade således min arbetsgivare att jag istället gärna skulle vilja återgå i arbete. Fick då erbjudande om nya arbetsuppgifter med anledning av att en av mina kollegor precis gått på föräldraledighet varför det saknades en person på vuxenenheten. Jag nappade även om det innebar att jag måste arbetspendla varannan vecka vilket smärtade mammahjärtat. Egentligen hade jag väl inte sådär jättestora valmöjligheter utan det var bara att göra det bästa av situationen.

Strax efteråt fick min man ett jobberbjudande som innebar att vi nu båda två måste arbeta, vilket inte var helt optimalt med tanke på att vi inte hade planerat för någon barnomsorg. Toppen med två jobb för den gemensamma ekonomin men inte för familjens stressnivå... Nu gällde det att pussla för att få ihop livspusslet. Det blev svärföräldrarna som kom till vår räddning genom att avsätta två veckor i november till att komma och bo med oss. Detta innebar också stora samordningsvinster då jag kunde samåka med dem till och från jobbet de veckor de agerade super-farfar och super-Rigmor.

Favorit i repris

En månad efter att vi fått veta att vi väntar tvillingar blir det officiellt. Efter att ha briefat våra nära och kära samt min arbetsgivare är vi nu redo att låta hela världen veta om och dela vår tvillinglycka. Följande text och bild publiceras på Facebook:

”Favorit i repris på gång. Beräknad nedkomst i mars.”

Tvillinggraviditet vecka 16. Barnen har redan unika fingeravtryck.
På babycenter.com finns mer information om tvillingars fosterutveckling.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Här följer ett axplock.

”Jag vet att du är imponerande, men måste du bli så många?” Jag svarar: ”Det är ingen tävling! Blev själv överraskad över att få tvillingbesked... :)”

”Men grattis!! Satsar ni på ett eget fotbollslag?” Jag: ”Tydligen... :) Eller kanske ännu hellre att frambringa t ex en nobelpristagare. Det skulle jag kunna leva med. :)”

”Grattis! Tvillingar igen, det kan inte vara vanligt?” Jag: ”Som att vinna på lotto. Fast jobbigare. Och dyrare. :)”

Grattis igen! Här fick vi önskemål om trillingar när barnen hörde nyheten. Ser så fram emot att ses snart!” Jag: ”Ha, ha! Trillingar?! Jag dör! Men det kan ni väl fixa fram? ;)”

”GISSA VEM som ska bli morbror, om och om igen.” Jag: ”Jag räknar med att bli faster minst lika många gånger... :)”

”Din nyhet förra veckan tog helt andan ur mig! :D Måste säga att jag blir helt matt av tanken att få tvillingar i repris. ;-) Men du är en underbar mamma och jag är säker på att ni kommer att fixa även detta! <3 :-) Ska komma ihåg er i mina böner.”

De flesta reaktionerna på graviditeten har varit positiva men vi har även fått höra saker i stil med "var det så genomtänkt" och den klassiska "ni har vad ni gör".

Sommarens soliga dagar

Vissa dagar i livet är mer spännande än andra. Efter sommarens soliga dagar har jag börjat må allt sämre. Känslan av trötthet och illamående är inte okänd för mig varför jag kan med lätthet kan ställa rätt diagnos. Men idag är den dag som som jag inser att det kommer att bli dubbelt upp – igen. Läkaren: ”Jaha, här har vi två stycken.” Jag: ”Du skojar.” Läkaren (uppenbarligen helt humorbefriad): ”Nej, du ser ju själv att det är två.” Lätt chockad snubblar jag ut i receptionen där jag som svar på sköterskornas frågor viskar fram "det är två" samtidigt som jag låter pek- och långfingret bilda ett V (som i victory eller två=tvillingar). Sköterskorna kramar jublande om mig och gratulerar medans tårarna strömmar ur mina ögon.

Istället för att åka direkt hem blir det en vända förbi livsmedelsbutiken; där jag förutom allt det vanliga lägger med två smarriga tårtor i kundvagnen. Väl hemma undrar mannen hur det gick och jag lägger fram ultraljudsbilderna, som han först studerar utan något större intresse innan han frågar vad de menar med A och B. Jag svarar: ”Samma sak som de menade förra gången.” Han: ”Du skojar.” Jag: … Han: … Jag: ”Jag har köpt tårta så att vi kan fira när barnen kommer hem från skolan.”

Jobbar i Kalix - från Jakobstad

Denna artikel om mitt jobb som socialsekreterare står att läsa i Österbottens tidning: "Jobbar i Kalix - från Jakobstad". Text och foto: Louise Häggström.

Magdalena Belhoucine jobbar i Campus Allegro.