Vissa dagar i livet är mer spännande
än andra. Efter sommarens soliga dagar har jag börjat må allt
sämre. Känslan av trötthet och illamående är inte okänd för
mig varför jag kan med lätthet kan ställa rätt diagnos. Men idag
är den dag som som jag inser att det kommer att bli dubbelt upp –
igen. Läkaren: ”Jaha, här har vi två stycken.” Jag: ”Du
skojar.” Läkaren (uppenbarligen helt humorbefriad): ”Nej, du ser
ju själv att det är två.” Lätt chockad snubblar jag ut i receptionen där jag som svar på sköterskornas frågor viskar fram "det är två" samtidigt som jag låter pek- och långfingret bilda ett V (som i victory eller två=tvillingar). Sköterskorna kramar jublande om
mig och gratulerar medans tårarna strömmar ur mina ögon.
Istället för att åka direkt hem blir
det en vända förbi livsmedelsbutiken; där jag förutom allt det
vanliga lägger med två smarriga tårtor i kundvagnen. Väl hemma
undrar mannen hur det gick och jag lägger fram ultraljudsbilderna, som han först studerar utan något större intresse innan han frågar vad
de menar med A och B. Jag svarar: ”Samma sak som de menade förra
gången.” Han: ”Du skojar.” Jag: … Han: … Jag: ”Jag har
köpt tårta så att vi kan fira när barnen kommer hem från
skolan.”
